Beslut fattade utifrån en lång placeringshorisont

Kunskap om olika tillgångars historiska långsiktiga avkastningar och risker samt samvariation mellan avkastningar ger, i kombination med framåtblickande bedömningar, en möjlighet att prognostisera förväntad avkastning för ett stort antal tillgångar. Eftersom den förväntade reala avkastningen på räntebärande tillgångar med hög kreditvärdighet är för låg för att kunna nå upp till avkastningsmålet på 4 procent, kommer portföljen att innehålla betydande investeringar i riskfyllda tillgångar. För att kompensera för den risk som en hög andel riskfyllda tillgångar medför har fonden sedan starten 2001 strävat efter att diversifiera risktagandet. Genom att sprida risktagandet höjs den riskjusterade avkastningen och konsekvenserna av exempelvis plötsliga börsfall reduceras.

Övertygelsen att exponering mot finansiella risker ger ett positivt avkastningsbidrag över tid utgår från teoretisk och empirisk forsk­ning inom finansiell ekonomi. Riskfyllda tillgångar, som t ex aktier, har under de senaste 100 åren givit betydligt högre avkastning än säkra ränteplaceringar.

Den portfölj som genereras utifrån den långsiktiga investerings­processen kommer att ha en relativt hög exponering mot riskfyllda tillgångar. Detta beror på att den förväntade reala avkastningen på räntebärande tillgångar med hög kreditvärdighet är för låg för att kunna nå upp till avkastningsmålet på 4 procent. Såväl historiska avkastningsdata för statsskuldväxlar och statsobligationer som nuvarande marknadsnoteringar för dessa instrument är betydligt lägre än 4 procent realt.

För att kompensera för den risk som den höga nivån på risk­fyllda tillgångar medför har AP3 sedan starten 2001 strävat efter att diversifiera risktagandet i enlighet med investeringsfilosofin. Genom att sprida risktagandet höjs den riskjusterade avkastningen och konsekvenser för plötsliga fall på framför allt aktiemarknaden reduceras. Flera av de större förändringarna som AP3 har gjort i förvaltningsstrukturen sedan 2001 kan ses utifrån ett diversifieringsperspektiv. Detta gäller exempelvis den ökade allokeringen till fastigheter och andra realavkastande tillgångar.

Medellång placeringshorisont - dynamisk allokering
Erfarenheterna visar att det är mycket svårt att anpassa risktagandet tillräckligt snabbt och mycket i situationer då marknaden är stressad. En sådan marknadssituation uppstod under finanskrisen 2008. Då ökade samvariationen i avkastningen för olika riskfyllda tillgångar till extrema nivåer och det fanns ingen riskfylld tillgång som kunde kompensera för ett värdefall en annan riskfylld tillgång. Diversifieringsmöjligheterna var således begränsade. Mot bakgrund av detta arbetar AP3 sedan slutet av 2009 med dynamisk tillgångsallokering som tar sin utgångspunkt i en riskklassindelning av tillgångarnai fondens totalportfölj. Investeringsprocessen har en medellång placeringshorisont på 1-3 år. Ett övergripande syfte med att dela in totalportföljen i olika riskklasser istället för tillgångsslag är att åskådliggöra och förtydliga de risker som portföljen är utsatt för. Strukturen underlättar ett proaktivt agerande genom en strukturerad överblick över portföljens exponering mot olika risktyper. Riskklasserna bedöms också utifrån ett likviditetsperspektiv. Oförutsedda händelser prissätts omedelbart på finansmarknaden, vilket kräver att AP3 måste vara införstådd med vilka riskklasser som fonden snabbt har en möjlighet att reducera respektive öka risken i.

Läs mer om den dymaniska tillgångsallokeringen och de riskklasser som AP3 investerar i >>

Kort placeringshorisont - alfa
Den tredje placeringshorisonten är den s k alfaförvaltningen med en placeringshorisont på upp till 12 månader. AP3 bedriver inte aktiv förvaltning i traditionell mening. Sedan 2008 arbetar AP3 med en förvaltningsstil där alfaförvaltningen är frikopplad från fondens exponeringar på finansmarknaden, s k alfa- och betaseparering. Den avkastning som genereras från kortsiktig positionstagning, alfaförvaltning, ska ha låg samvariation med fondens totalavkastning. Det innebär att alfaförvaltningen ökar fondens diversifiering och höjer därmed den riskjusterade avkastningen.