Första–Fjärde AP-fonderna är en del av det allmänna pensions­systemet. Fonderna har i uppdrag att förvalta sitt fondkapital till största möjliga nytta för pensionssystemet genom att skapa en hög avkastning till en låg risknivå. AP-fonderna har två roller i pensionssystemet. Dels fyller de en buffertfunktion för att täcka framtida utbetalningar av pensioner, dels bidrar fonder­nas avkastning till pensionssystemets långsiktiga finansiering.

Hur påverkas storleken på den allmänna pensionen?
Inkomstpensionens storlek är beroende av inkomsten under hela arbetslivet. Hur hög en individs framtida inkomstpension blir beror på hur många pensionsrätter individen har sparat ihop. Pen­sionsrätterna räknas varje år upp med en ränta motsvarande den genomsnittliga löneökningen i den svenska ekonomin, det s k inkomstindexet. Syftet med detta är att inkomstpensionen ska utvecklas i linje med den allmänna levnadsstandarden i Sverige.

Premiepensionens storlek beror på utvecklingen i de värdepap­persfonder som kapitalet placeras i. Varje individ bestämmer själv hur pengarna ska placeras. Görs inget aktivt val förvaltas pensions­kapitalet av Sjunde AP-fonden.

De som har låg eller ingen inkomst får garantipension. Garantipensionen finansieras över statsbudgeten och är därmed helt fristående från inkomst- och premiepensionssystemet.

Vilken roll har AP3 i det allmänna pensionssystemet?
Tillsammans med Första, Andra, Fjärde och Sjätte AP-fonderna är Tredje AP-fonden en av pensionssystemets buffertfonder. Fon­derna hanterar över- och underskott som uppstår mellan inbetalda pensionsavgifter och pensionsutbetalningar av pensioner.

Vad händer om pensionssystemet är i obalans?
Buffertfonderna ska även bidra till pensionssystemets långsiktiga styrka. Tillgångarna i det allmänna pensionssystemet består av två delar. Dels buffertfondernas kapital som motsvarar ca 10 procent av de totala tillgångarna, dels de resterande 90 procent som består av avgiftstillgången. Avgiftstillgången representerar värdet av framtida pensionsavgifter.

Skuldsidan består av de inarbetade pensionsrätterna. Skulden växer i huvudsak i takt med förändringen av genomsnittsinkoms­ten i Sverige.

Inkomstpensionssystemet har en inbyggd mekanism för att ga­rantera pensionssystemets finansiella stabilitet. Mekanismen som kallas automatisk balansering ska förhindra att utbetalningarna i systemet blir större än vad systemet långsiktigt klarar av. Den automatiska balanseringen träder i kraft om skulderna i systemet är större än systemets tillgångar.

Inkomstpensionssystemets finansiella ställning uttrycks som ett balanstal. När balanstalet faller under 1,0 är skulderna större än tillgångarna och den automatiska balanseringen aktiveras. Balanse­ringen innebär att värdet av utbetalda pensionsrätterna skrivs upp med en lägre ränta än annars och att den framtida pensionen som konsekvens blir lägre, allt annat lika. Räntan sätts till en lägre nivå till dess att systemets tillgångar och skulder väger jämnt igen. Den automatiska balanseringen innebär att pensionssystemet är själv­finansierande och att staten därmed inte behöver höja avgifterna eller låna pengar för att betala pensionerna.

Hur ser pensionssystemets skuld- och tillgångssida ut?
Pensionsmyndigheten sammanställer en årsredovisning över pensionssystemet, den s k Orange rapporten. Rapporten beskriver den ekonomiska ställningen i pensionssystemet, årets utveckling och framtidsprognoser. Rapporterna kan laddas ned från Pensionsmyndighetens hemsida >>