Gå direkt till sidans innehåll Gå direkt till navigering

Debattartikel i SvD idag – Riksbanken, nu krävs kraftfullt agerande!

AP3s VD (och tillika f.d vice Riksbankchef) Kerstin Hessius har skrivit en debattartikel i SvD idag:

Riksbanken, nu krävs kraftfullt agerande!

Idag vilar stort ansvar för den ekonomiska utvecklingen i Sverige på Riksbanken. Vi genomgår den värsta finanskrisen någonsin i modern tid och risken för att den skapar en djup recession i världsekonomin är överhängande.

Det finansiella systemet har slutat att fungera. Det inträffar när ingen är beredd att ta risk. Krisen befinner sig i ett så kritiskt läge att det bara är staten i form av centralbanker och regeringar som kan lösa problemen. Det har uppstått som en följd av vidlyftiga aktiviteter i finansmarknaderna, mer i andra länder än i Sverige och utlösts av ett policymisstag i USA där Lehman Brothers tilläts gå i konkurs. Problemen är inte svenska men Sverige drabbas så hårt att det inte finns tid att söka syndabockar nu. Fokus måste vara på lösningar för att lindra effekterna av de skador som redan har uppkommit.
 
För ett år sedan visste alla att det globala banksystemet skulle behöva genomgå en betydande bantning av balansräkningarna för att återgå till en hållbar risknivå. Så länge detta kunde ske under ordnade former så var det inte uppenbart att en finansiell kris skulle uppstå. Det som sker nu är en accelerande svält där alla har tappat kontrollen.
 
Det som utlöste krisen var ett gigantiskt policymisstag. Den 15 september tvingades Lehman Brothers ansöka om konkurs (chapter 11) p g a akuta refinansieringsproblem. Lehman Brothers, en amerikansk investmentbank med god rating, stod inte under Federal Reserves beskydd och ihärdiga försök att få privata aktörer att ta över lyckades inte. Staten var inte beredd att rädda verksamheten.
 
Den avvägning staten måste göra när ett finansinstitut hamnar i kris är att bedöma vilken kostnad som blir störst för skattebetalarna och samhället, att rädda verksamheten eller låta den gå i konkurs. I fallet Lehman kan vi efterhand konstatera att det gjordes en betydande felbedömning. Eftersom investmentbanken inte hade någon inlåning trodde man kanske inte att det skulle drabba allmänheten så hårt, men det gjorde det genom att penningmarknadsfonder placerat i Lehmancertifikat. Småsparare hade helt plötsligt förlorat stora pengar på Lehman Brothers. Samma sak gällde för ett antal institutionella investerare som använt Lehman Brothers som sk prime broker, d v s som ombud för hantera säkerheter vid handel av olika OTC-derivat. Helt plötsligt ingick dessa säkerheter som en del av Lehman Brothers samlade tillgångar och hanterades i den turordning som fordringsägare ska gottskrivas i konkursen. I praktiken innebar konkursen att de som inte förstått att de tagit risker på bolaget Lehman Brothers förlorade större belopp än de som aktivt hade gjort det d v s bolagets aktieägare.
 
Vad hände sedan, Lehmankonkursen ledde till en gigantisk omvärdering av risker. Det skedde snabbt i det finansiella systemet över hela värden. Alla började se över sina motpartsrisker och dra ned sina exponeringar mot bankerna. Många småsparare började plocka ut sina pengar ur penningmarknadsfonder och fonderna sålde sina certifikat och köpte statspapper istället. För bankerna innebar detta att refinansieringsrisken ökade dramatiskt. I praktiken har det under de senaste veckorna pågått en gigantisk sk ”bankrun”. Kunderna flyr och staten i form av centralbanker pumpar ut statspapper för att tillfredsställa den snabbt stigande efterfrågan på en trygg placering.
 
Det som också har inträffat är inte bara att bankerna har fått problem utan också företagen. Många större företag finansierar sig i certifikatmarknaden men den har slutat att fungera. Istället försöker företagen dra på sina kreditlinor i bankerna. Bankerna har å andra sidan så stora refinansieringsproblem att de i dagsläget inte kan erbjuda krediter till rimliga villkor.
 
Helt plötsligt har oron spritt sig och fått en enorm omfattning. Det här akuta tillståndet har uppstått för att neddragningen av världens bankers balansräkningar går alldeles för fort och det är inte bankerna som bestämmer takten. Helt plötsligt har konsekvenserna av bankkrisen blivit oöverblickbar vilket innebär att riskerna i marknaden har ökat ännu mer. Det finns idag en överhängande risk att sunda verksamheter tvingas ställa in betalningarna på grund av att de inte kan refinansiera sig.
 
Vad gör då Riksbanken, de verkar oroa sig för inflationen. Hallå, kära gamla kollegor, har ni fastnat i era modeller och gamla nationalräkenskaper som bygger på historisk information! Vakna upp och lev i nuet och visa att ni är kapabla att hantera ert viktigaste uppdrag – att upprätthålla finansiell stabilitet.
 
Riksgälden började och Riksbanken följde efter med att underlätta refinansieringen i bankerna men inte tillräckligt kraftfullt. Regeringen har utökat insättningsgarantin till att omfatta besparingar upp till 500 000 kronor men det räcker inte. Gårdagens centralbanksbeslut om en gemensam räntesänkning kom alldeles för sent och var knappast initierat av Riksbanken. Agerandet har varit reaktivt, de lindrar varefter problemen blir uppenbara. Den ena centralbanken efter den andra, den ena staten efter den andra, agerar reaktivt. I det här läget måste någon våga ta täten, vara proaktiv och inte skylla på att krisen är global.
 
Min starka rekommendation till Riksbanken är att sänka reporäntan rejält, minst ett par procentenheter, för att lindra konsekvenserna av den dramatiska ekonomiska åtstramning som nu pågår. Vad har Riksbanken att oroa sig för? I alla fall inte att kapacitetsutnyttjandet är för högt, det blev tvärstopp i världsekonomin i augusti i år. Riksbankens ledning borde istället oroa sig för att i efterhand bli anklagade för att ha bidragit till en kraftig recession genom senfärdighet.
 
En rejäl räntesänkning är sannolikt inte tillräckligt utan Riksbanken bör rekommendera regeringen att utfärda en allmän garanti för banksystemet i Sverige, ökningen av insättningsgarantin räcker inte. Det kan göras med krav på motprestation av bankerna. Dessutom bör Riksbanken rekommendera Finansinspektionen att lätta upp trafikljusreglerna för livförsäkringsbolagen så att de inte tvingas till att sälja lågt värderade aktier och köpa högt värderade långa statsobligationer när räntorna fallit dramatiskt p g a turbulensen.
 
Det är Riksbanken som har ansvaret och kunskapen. Ta ansvar och agera kraftfullt. Andra länder i Europa kommer att följa efter. Bantningen av bankernas balansräkningar kan åter ske under ordnade former och kostnaderna för samhället blir mer begränsade. Frågan om vem som bär skulden får hanteras när man återtagit kontrollen.
 
Kerstin Hessius
VD för Tredje AP fonden och f.d vice Riksbankchef